Recyclist, javisst!

Jag har levt ett pendlarliv i snart fyra år. Förut var det tur och retur till Borås och Nellys huvudkontor varje dag, nuförtiden åker jag någon gång i veckan fram och tillbaka från Göteborg till Hudoteket i Jönköping. Och trots att det finns större syndare än jag, känner jag mig ändå som värsta sortens miljöbov.

Mitt sätt att kompensera, både för samvetet & miljön? Jag har blivit en återvinningsmaniac. En Recycklist som jag själv kallar det. Kan jag inte trampa till jobbet varje dag kan jag iallafall se till att lägga rätt skräp på rätt plats. Svårt är det inte heller, jag lägger bara allt i en stor påse som jag sedan tar med mig förbi återvinningsplatsen när jag går på mina promenader. Det finns liksom ingen anledning att inte återvinna.

Men idag när jag kom på mig själv med att vara på min absoluta återvinningspeak (dvs. brottas frenetiskt med en såndär duschskrapa, som är plast med en metallskena där det sitter en mjuk plastgrej) blir jag lite arg. HUR SVÅRT SKA DET VARA ATT ÅTERVINNA? Det gick upp för mig hur många prylar som består av så många olika material att man faktiskt skiter i att sortera det, för man vet inte i vilken container den passar bäst i. Metall blandat med plast, var ska den? Glas med metall? Vad är värst, lite glas bland metallen eller metall bland glaset? Och vad händer om det kommer lite ynka metall bland plasten, förstör det allt? Eller är det bättre att lägga det där än i vanliga soporna?

I och med att jag jobbar i skönhetsbranschen så vandrade tankarna direkt till hur saker och ting förpackas där. Tog ett titt i mitt eget badrumsskåp. Joråsåatte…Glasdeo med plastkula…metallspray med plasttopp…och så den fantastiska glasflaskan med pipett, som sitter fast i ett plastlock. Och glasflaskan har dessutom plastgrejer på sig som inte går att få bort. Vissa av produkterna kan du säkert dela upp om du kämpar ordentligt, men i ärlighetens namn? Hur stor andel av Sveriges (eller världens) befolkning kämpar för att få återvinna? Jag kämpar, men jag är också en maniac.

På tal om detta mötte jag en biffig man på återvinningsstationen. Han gick runt lite konstigt, han var ju klar med sorteringen…Jag blev lite orolig att han skulle hoppa på mig, han verkade bara vänta på rätt tillfälle. Men så till slut går han snabbt förbi hålet för ofärgat glas, tittar åt andra hållet medan han slänger in några glödlampor. Nyfrälst som jag var ville jag bara hytta med näven, stampa i marken (ja, för jag insåg ju att skulle det bli slagsmål skulle inte jag vinna) och skrika ”Vilken del av ’Inga glödlampor’ är det du inte förstår?!”. Nu gick det hela för snabbt, så jag hann liksom inte, men nästa gång så…

Nu är jag varken förpackningsexpert eller återvinningsexpert, det finns säkert anledningar till att vissa produkter förpackas just så bövla krångligt. Men med tanke på hur många förpackningar som faktiskt inte är en återvinningsmardröm finns det ju bevis för att det går att göra på annat sätt. På bättre sätt. Dock tror jag att det behövs en större efterfrågan om producenter ska börja tänka ett steg längre kring detta, just nu är ju väldigt stort fokus på parabener. Och detta för att vi konsumenter efterfrågat det! Det måste bli enklare att återvinna säger jag.

Men jag undrar- hur tänker du? Spelar förpackning någon roll när du köper hudvård, eller annat med för den delen? Eller är det mest innehållet som spelar roll? Någon som vet mer om detta ämne? Snälla fyll i, för som sagt, jag är ingen expert på ämnet bara en entusiast =)