Jahopp, då har man fyllt år för den här gången. På morgonen på min födelsedag pratade jag med min farmor. En bestämd dam på 84 år. Hon hade varit inne på sjukhuset för att hon hade värk. Då tror man ju direkt att det är något med hjärtat eller något annat åldersrelaterat. NEJ, hon berättade stolt att efter en hel dag på sjukhuset kunde de konstatera att hon bara tagit i lite väl hårt på gymmet. Och sträckt sig.
Då kände jag, att kan farmor så kan jag. Sagt och gjort, efter att jag blivit finfirad med frukost på sängen bar det iväg till gymmet och jag gjorde något jag aldrig gjort förut. JAG SPRANG 5 KM PÅ LÖPBANDET! Jag sprang konstant i 34 minuter. För en annan är ju detta säkert rena rama sengångartakten, men för mig (som för övrigt HATAR att löpa) är detta ett jättekliv. Jag har ju rört på mig regelbundet sedan jag gick på högstadiet då jag började med jympa på friskis och innan dess har jag dansat, men det här med att springa har aldrig satt sig. Dock har jag alltid varit avundsjuk på folk som bara kan slänga med ett par löpardojjor på resan och ge sig ut. De ser så gasellaktiga ut många av dem. Jag vill också vara en gasell.
Så nu är fokus att förbättra denna tid. Och lära mig att gilla det =) Just nu gillar jag mest känslan efteråt, man blir ju aldrig riktigt så utmattad av att bara lyfta vikter på gymmet. Så om det är någon som läser detta som är en gasell, hen får gärna dela med sig av sina bästa löptips!
Iallafall, på födelsedagen efter denna megaprestation kom mamma, pappa och min yngsta syrra på besök och ordnade världens kalas. Jag hade önskat bananbakelse (ja, de är skitgoda) så mamma hade åkt runt halva stan för att hitta några. Hon hittade även ett Princessdiadem som hon absolut tyckte att jag skulle ha (ser jag yngre ut gör ju hon det med, man får inte vara dum) ;-).
På kvällen blev det middag med pizza och prosecco, precis min kopp te.
Toodles!
